Bo Urban Mikael Ljungberg föddes 13 juni 1970 i Mölndal, son till Jan och Gudrun, lillebror till Jonas.
Mikael började sin karriär i Mölndals BK och gick senare över till Örgryte IS Brottning där han blev klubben trogen under hela karriären.
Han största meriter under karriären är ett OS-Guld, två VM-Guld och två EM-Guld.
7 år gammal följde Mikael med storebror Jonas till Mölndals BK:s träningar, han var astmatiker och läkare avrådde från träning. Mamma Gudrun och pappa Jan lyssnade inte. Som tonåring hamnade Mikael i Örgryte där tränaren Alvar Berglund kom att forma en världsstjärna. 1993 blev förre förbundskaptenen Leo Mylläri personlig tränare för Mikael, ett samarbete som blev guld värt, för Mikael och svensk brottning.
Det stora genombrottet
Det stora genombrottet kom 1993 med VM-guld i Globen där Mikael poängslog ryssen Ibragim Sjochalov, 6–1, i finalen i 100 kg-klassen. När Ljungberg lyfte upp ryssen i ett omvänt livtag, höll honom i sina armar och kastade honom i mattan var jublet öronbedövande. Kung Carl Gustaf var prisutdelare och Mikael Ljungberg var namnet på alla läppar.
Under 1995 var Mikael obesegrad, han vann både VM och EM, men vid Atlanta-OS 1996 fick han nöja sig med brons.
I Sydney fyra år senare blev Ljungberg en rikskändis, i finalen poängbesegrade han David Soldadze, Ukraina. Efter guldet kastade Mikael förbundskapten Leo Mylläri i mattan och sprang runt med den svenska flaggan. Därefter gick Mikael upp på läktaren där han omfamnades av Sverige kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia, en klassisk svensk idrottsbild.
OS-guldet i Sydney blev också Mikaels sista tävlingsmatch, efter hemkomsten skadade han höger axel under ett träningspass. Efter två tidigare operationer i samma axel var karriären nu över. Hans facit blev 17 internationella mästerskap, från VM i Rom 1990 till OS i Sydney 2000. Hans meritlista, ett OS-guld, två VM-guld och två EM-guld, VM- och EM-brons samt åtta SM-guld gör honom till en av Sveriges främsta genom tiderna.
OS-guldet i Sydney var Sveriges första i brottning på 48 år. Under OS i Helsingfors 1952 tog tre brottare guld, Axel Grönberg, Olle Anderberg och Viking Palm. Mikael Ljungberg nobbades märkligt nog av SvD:s bragdjury, men inte av kronprinsessan Victoria, Mikael Ljungberg var hennes stipendiat 2001. Han utsågs även till Årets Göteborgare 2000.
Mikael Ljungberg hade flera sidor, vinnarskallen på brottarmattan, men också en mer känslosam och grubblande sida. Redan i mitten av 1990- talet hade han reagerat mot det meningslösa våldet i samhället och inlägget ”Öppet brev till Idrottssverige” startade en debatt som resulterade i ”Landslaget mot våld” med honom själv som affischnamn.
Efter sin aktiva karriär skrev han boken Mjuka drömmar – hårda mål (2001), vars innehåll gav en helt ny bild av person Mikael än den vi lärt känna och hylla på sina prestationer på brottarmattan.
Han var även ansvarig för juniorlandslaget och utsågs till sportchef för Svenska Brottningsförbundet, en tjänst han aldrig hann tillträda.
Mikael tog 2004 sitt liv på Mölndals sjukhus där han vårdades för depression. Han är begravd på Fässbergs kyrkogård.
Meriter
OS-Guld, Sydney, Australien 2000
VM-Guld, Stockholm, Sverige 1993
VM-Guld, Prag, Tjeckien 1995
EM-Guld, Besançon, Frankrike 1995
EM-Guld, Sofia, Bulgarien 1999
OS-Brons, Atlanta, USA 1996
VM-Brons, Pireus, Grekland 1999
EM-Silver Minsk, Vitryssland 1998
JEM-Guld, Lapua, Finland 1990
2x Nordisk Mästare: 1993 & 1996
8x Svensk Mästare: 1991, 1992, 1993, 1995, 1996, 1997, 1998 & 1999
Övriga utmärkelser
Ivars Guldsko 1990, 1994 & 2000
GPs stora sportpris 1993 & 2000
Årets Göteborgare 2000
Victoriastipendiat 2001
Serafimermedaljen 8:e storleken 2001
Årets Personlighet på Idrottsgalan 2001
Årets Fyrstadsprofil 2009
Invald i Idrottens Hall of Fame i Göteborg 2005
Invald i Internationella brottningsförbundets Hall of Fame 2014
Mikael har även fått en gata uppkallad efter sig, Mikael Ljungbergs väg, som ligger vid Slottsskogsvallen i Göteborg.